TribadernasNatt är en lektion i familjeterapi

Gårdagens premiär av Peo Enquists Tribadernas Natt med Siri von Essen och August Strindberg i förgrunden fortsätter gripa tag i mig.Jag har redan fb om att jag mådde illa, fick ont i bröstet och att jag flera gånger var på väg upp från min stol för att be Herr Strindberg sluta hota, bete sig svinaktigt, slå sin f.d. Hustru men jag insåg rätt snabbt att det inte hade hjälpt därför att Strindberg inte skulle ha lyssnat på en Quinna från framtiden men framförallt att jag skulle gjort bort mig eftersom jag skulle ha mött Shanti Rony,Marie Richardsson och de andra skådespelarna som inte spelar utan ÄR SINA HUVUDROLLER.Jag är nyfiken på Kulturskribenternas omdöme men inte kan de vä skriva ner Peo Engquist???? Denna föreställning är ett mästerstycke och då är jag bara en vanlig kulturintresserad person, men August denna spännande man som quinnorna förmodligen avgudade men samtidigt grät sig till sömns för pga hans bräckliga och kaotiska sinne ja han gav mig illamående, äckel och samtidigt blev jag rätt förtjust. Nåväl förmodligen var det Shanti som förförde mig och resten av publiken igår. Kan jag rekommendera föreställningen?ALDIG I LIVET om du är känslig och inte orkar höra könsord, svordomar och är rädd för dina egna futtigheter men föreställningen är en lektion i familjeterapi där åtminstone jag funderade över mitt beteende och Du den unga flickans pianospel är värd att se så köp biljett och ta en lugnande kopp Tea när du kommer hem.