Den första delen av rubriken är ett myntat uttryck som jag minns från min uppväxt men efter dagens föreställning om Palme var det ett 70 tals dejavu som flimrade förbi och Philip Zandén och Meta Velander med övriga STORspelar. Denna föreställning hade jag inte tänkt se men så ville en kollega se den och jag tänkte okej då.
Jag gick till Teatern med förutfattade meningar om att vi nu skulle få se en Socialdemokratisk Statsminister som hyllades. Vilka djävla förutfattade meningar och åsikter jag hade. Det jag fick se var en känga i lodenrock, gabadinkostym, askkopp på stativ och en bild av hur samhället såg ut på 70 talet med intåg i 80 tal och med inlägg från Jimmy Åkesson, en gråsosse från folkhemmet en sk Arbetets son,Saint-Just, Gösta Bohman och Torbjörn Fälldin.
Det är en föreställning som handlar om de socialdemokratiska förlorarna som hade svårt att navigera i 80 talets Sverige. Har vi otur kan ALLIANSEN hamna på samma politiska grund om vi navigerar fel.
Föreställningen är en politisk färgkaramell som fler bör se för att inse att ett samhälle inte kan och bör stagnera men framförallt bör man se den för att Meta Vellander och Philip Zandén visar varför de är stora skådespelare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar